Då var det dags igen....
Halva veckan har gått och det är dags för en uppdatering av FinalNote, vet att det är dåligt men det får vi alla leva med. Denna gång så blir det inte något samhällsrelaterat utan bara tankar om saker och ting. Kanske beror det på att jag hade betald övertid igår, jag fick sova utan att vara på jobbet, finns det något bättre?
Men även om det nu är så att jag sitter på jobb, känner mig relativt utvilad och kry fastän jag har den här förkylningen som ligger och prasslar i vassen. Så kan det ändå inte vara helt bra, för då skulle det ju inte finnas den välbehövda balansen. Man kommer väl aldrig ifrån den här känslan att man vaknat på fel sida av sängen ännu en dag, eller gör man det varje dag?
Kanske eller beror det på yttre faktorer, att folk medvetet irriterat en, eller omedvetet får en att bli irriterad. Ökar irritationen då man inser att ens irritationsmoment inte märker av resultatet av deras medvetna eller omedvetna handling? Jag brukar alltid se till att irritationsmomentet vet resultatet av deras handling ställt till med, på ett så trevligt sätt som möjligt om tillfället ges. Fast jag har bestämt mig att testa det andra sättet: Att inte säga något alls. Det är svårare än vad man kan tro, för mig i alla fall. Känns nästan som om man bygger upp en större irritation än den initiala och det kan ju bara sluta i att en dag så smäller det.
Som en god vän sa till mig att ”när man träffar någon som man kan tänkas inleda en relation (även vänskaplig sådan) så måste man rannsaka deras yttre från topp till tå […]”. Det lät till en början helt absurt att han kunde säga så, men han fortsatte med sin teori ”[…] om det finns den minsta detalj som man stör sig på hos den man rannsakar t.ex. ett stort födelsemärke mitt i pannan, stora öron, skidbacksnäsa eller ett extra finger (man kan faktiskt födas med 11+ fingrar). Så kan den dagen då det störande momentet får blomstat ut i att irritationsmomentet kokar över. Då kan man i ren frustration och tillfälligt hat komma ut i form av ex. ”[…] och det j**la födelsemärket du har i pannan […]”. Vilket säkerligen leder till att man hårdare i skiten.
Denna teori är vagt förklarad och kanske lite svår att förstå, kan ge en mer utförlig förklaring om så önskas. Men inte i detta inlägg.
Som slutsatts så får jag väl säga att jag får fortsätta med min svåra uppgift: Att inte säga något alls.
//Stummis\\