Nära men ändå så långt bort.

Att sakta ner och ta sig tiden att träffa nära och kära istället för att bara säga "... vi måste ses någon gång" är lättare sagt än gjort. Ju äldre man blir desto svårare blir det att hitta en tid som passar alla eller någon enstaka vän. Men då man finner den rätta tiden och platsen så är det en upplevelse som kan få den dystraste dagen att se ljus igen. 

Om det är något jag ska anstränga mig lite extra med så är att ses med mina nära och kära oftare och använda uttrycket "... vi måste ses någon gång" mindre. 



kaotisk ordning...

Jag kan komma ihåg alla de otaliga gånger när jag var yngre och min mamma bad mig göra i ordning i mitt rum. Men jag hävdade fanatiskt att jag hade ordning i oredan. Vilket jag än i dag kan stå fast vid att jag hade då. Men när jag tittar på hur jag organiserar mig idag i min vardag och mitt arbete så ser jag en del likheter med mitt gamla rum. 

Struktur och disciplin är två attribut som krävs i min vardag, på arbetet och på fritiden. Tyvär så måste man göra uppoffringar på vägen för att få ordning på kaoset, eller kaos i ordningen. Hur det nu än är så behövs båda, frågan är bara vad man ska offra eller sätta åt sidan för att nå en jämn balans i sin vardag. 



Deppis i mörkret...

Då mörkret infinenr sig under längre perioder av dagens 24 timmar. Infinner sig även en oundviklig depression. Man längtar efter värmen, uteserveringarna, sociala mötesplatser, smygläsningar och det lyckorus som sommaren innebär. Men vem har sagt att höstens och mörkrets toner inte kan vara lyckosamma?

När vi lämnar sommar månaderna, som tyvär inte är många i Norden. Faller vi tillbaka på den rutin som vi undermedvetet förkastat då vi njutit av sommar och sol. Samma rutin som får oss att klara av ännu en vinter med avsmak för kylan, då vi känner regnet falla mot vårt blottade ansikte. 

Jag kommer ihåg hur jag berättat för människor som jag kommit i kontakt med runt om i världen. Hur Norden faller i en nationell depression när mörkret dominerer våran vardag. Men idag slog tanken mig om det verkligen är mörkret som är den verkliga boven. Kankse är det vår glorifiering av sommarens korta infall som är den bakomliggande faktorn. Kan det vara att sommarens slaggprodukter visar sig tydligare då solen inte skiner? 

Jag älskar sommaren, solen, värmen och stranden. Men om jag klär mig riktigt varmt så kanske det går att undvika en påhittade depression och se vinterns vackra avtryck på en vardag som alltid faller tillbaka på rutin.



Kompromissens offer....

Ensam är starkast heter det. Men vår historia tyder på att man kan inte överleva om man lever i isolerat. Civilisationer har byggdt upp baserade på samexistens mellan liktänkande. Då oliktänkande även de har fått ta del av gemenskapen, har de fått göra detta till ett pris. 

"Kuvas eller Krossas", med dessa ord regerade historiens största erövrare, Djingis Kahn sitt riket. Om en oliktänkande inte kuvade sig inför hans arme, krossades motståndet tills det var kuvat. Så fort detta skedde så tilläts inga av krigets grymheter inom Djingis murar. De liktänkande och oliktänkande skulle leva sida vid sida.

Som på Djingis Kahns tid, kuvas och krossas människor fortfarande dagligen. Det finns flera parter involverade i alla situationer vi dagligen finner oss i. Likaså finns det även intressekonflikter i nästan allt vi dagligen tar oss an . Ett kollektivt samlingsord för att lösa dessa intressekonflikter är just kompromiss. En kompromiss är sällan en balasnräkning mellan för och nackdelar för alla parter involverade. Snarare en parts förmåga att se efter sina egna intressen på ett sådant sätt att motparten kuvas. Vi är alla kompromissens offer... 

Till vilken grad avgörs bara av vår egen förmåga att balansräkna för- och nackdelar så att vår motpart ofrivilligt kuvas.



Komplex simplicitet...

Existensen är så pass simpel att den bli komplex, med paradoxen  att vår komplexa existens är simpel. 

Hur kommer det sig att vi då väljer att uppfylla denna paradox i vår tillvaro?
Behöver vi känslan av trängsel för att känna frihet? Känna lättnad för att känna  det som tynger?
Behöver vår existens vara komplex för att vara simpel. Är det livets paradox?

Det jag vet är att en simpel tillvaro alltid är mer komplex än vad man tror. 
Vare sig man vill eller inte...





Ett åtagande, Ett nytt mål.

Återupptagandet av mitt skrivande som yttrar sig genom denna blogg, följdes av ett åtagande. "Ett inlägg om dagen..." sa jag. Men om man tittar på datum stämplarna för mina inlägg, så inser man att jag inte uppfyllt det uppsatta målet. Men finalnote.blogg.se är ju inte en dagbok, utan mer ett forum för reflektion. Lika underhållande som det var att åter läsa "Obetald Övertid.. Ma$a set me free" 3 år efter det skrevs. Kan det bli lika underhållande om 3 år och läsa detta inlägg.

Följden av detta är att finalnote förblir ett forum för reflektion, med reservationen för max 1 inlägg om dagen.

Ett första intryck...

Det sägs att man aldrig kan ändra ett första intryck. Det som dock utlämnas är att ett första intryck inte alltid behöver vara det initiala. Tror inte att någon undgått att höra minst en mening i media om den så kallade Blondinbella. Otaliga gånger har jag hört om denna stockholms tjej, men aldrig tänkt till om denna oerhört drivkraftiga tjej. Som verkligen byggt upp en verksamhet kring sitt namn. 

Vet inte när jag för första gången jag hörde om denna tjej, men idag fick jag mitt första intryck av henne. Jag hastade igenom en morgon tidning. Då jag skymtade ett citat som stack i ögonen. "Jag måste fortsätta att förespråka konsumtion,  annars kommer ingen att vilja annonsera.”

Jag läste detta citat ett par gånger och ställde mig frågan om detta var ett klumpigt uttalande som media förvrängt. I vilket fall så blev mitt första intryck av denna driftiga unga tjej, vars namn flurerat i media nästan daligen. Inte positivt.

Så det kan nog stämma att ett första intryck kan man aldrig ändra på. Att det inte behöver komma med en gång kan vara värt att tänka på nästa gång man försöker göra ett gott intryck...



En sista chans eller en ny början...

Något man inte avslutar, någto som hänger över en som ett mörkt moln. Något som görs sig påmint, något som man frågar sig själv "Hur hade det gått egentligen?"  Då man slutligen bestämer sig för att åter ge det en sista chans,, men är det inte en ny början? Kanske det är en orättvis frågeställningen som inte har något konkret svar, liknande "hönan eller ägget". 

Om man ger något en sista chans, och inte får ett önskat resultatet . Har man då misslyckats? 
Om man ger något en ny början, då finns det inget tänkt slut och man har all möjlighet att lyckas med sitt åtagande?

Kankse allt handlar om ens inställning och inget annat, samtidigt finns det en styrka med att identifiera begränsningar.


La Hain - "Det stora är inte att falla, utan att kunna resa sig efter varje fall"


Valår i America, Diskussion i Sverige...

I år är det 4 år sedan Gerorge W. Bush Jr. valdes till ytterligare en mandat period som president. Detta betyder att i år är det återigen är valår i Nord Amerikas Förenta Stater. Inget annat "demokratiskt" val följs av internationell media så som detta. Vilket är förståligt då den inverkan besluten som fattas inom gränserna som bildar USA, påverkar nästan alla politiska och finansiell institutioner på en global nivå. Att det politiska valet på andra sidan Atlanten kan lämna ett avtryck på den inhemska politiska toleransnivån, var för mig inte ens en tanke.

Obama, McCain, demokrat, republikan, 2 namn, 2 politiska agendor, 1 uppenbarhet. Det är första gången vi ser en man stå inför väljarna som president kandidat med en annan etnicitet än någon av sina föregångare.

Har inte satt mig in i valet allt för djupt, men av det som jag har tagit in verkar valet handla om väljarna och deras frågor. Inte om kandidaternas etnicitet. I alla fall i USA där valet hålls. Men det verkar föras en diskussion i Sverige om vi Svenska folket  varit redo för en statsminister med utlänsk härkomst. Det var någon som hade yttrat sig i frågan med åsikten att Svenska foldet inte är redo för en Statsminister med en annan etnicitet. Så frågan jag ställer mig är "Varför inte det?". Är Svenska verkligen folket sådana ögontjänare att vi kan acceptera en skolminister, Ibrahim Baylans, som ansvarar för våra barns utbiildning och valbefinnande. Samt vår integrationsminister, Nyamo Sabuni, som ansvarar för integrationspolitiken men inte som regeringschef?

Mitt svar på den frågan är att jag faktiskt inte vet...


konspirations teori eller förd bakom ljuset...

Jag vet inte hur länge sen det var men inte mer än 1 år sedan en god vän till mig berättade om en dokumentär som heter Zeitgeist - The Movie. Enligt honom, eller så jag kommer ihåg honom formulera den, så pekade den ut s"ammhällets fiende nummer 1". Väl medveten om att samma individ har storhetsvansinne och införskaffat  diverse kompendium med konspirations teorier. Beslutade jag mig för att se vem, vilka eller vad som pekats ut att vara "samhällets fiende nummer 1".

Det grundläggande budskapet som genomsyrade hela dokumentär filmen var att man skall vara kritisk mot all information man kommer över. Även informationen man presenterades med i dokumentär filmen. En del ämnen som togs upp ärär och kommer förmodligen förbli teorier då, de är svåra att besiva. Men med vårt (jag säger vårt med förhoppningen på människan, vilket i sig är  helt banal) sunda förnuft är  information som presenteras relativt lättsmält.

Alla borde ge 2 timmar av sin existens för att se denna dokumentär. Då jag är övertygad om att något kommer att tas upp som varje enskild person kan ta till sig. Så ge den en chans,även om man kan tycka att den börjar segt.

Zeitgeist - The Movie kan man se direkt på nätet på
http://www.zeitgeistmovie.com/
Även uppföljaren som tar upp fenomenet pengar finns på denna sida och heter Zeitgeist: ADDENDUM.

Se Zeitgeist - The Movie innan ni ser Zeitgeist: ADDENDUM.

Enjoy!


Skruvade referens ramar...

Efter en lång tids frånvarande så bestämde jag mig en kväll, när jag satt med en god vän, att återuppliva finalNote. Inte för att jag har en massa läsare, utan för skrivandet skull. Men tyvär kom jag inte till skott, förrän nu. Och jag vill tacka den globala finans krisen och METRO, TACK!

Idag kände jag för första gången av den globala finans krisen, jag som inte ens har aktier att oroa mig över. Regeringen lade fram ett hjälp förslag på 1500 miljarder som garanti för banker och bolånsinstitut i denna finans kris . Med tanke på hur andra regeringar presenterat sina åtgärds planer, så kändes detta som en natrulig reaktion från Svenska staten. 

Idag kom jag till insikt om hur skruvade VÅRA referens ramar egentligen är. Jag säger våra då detta uttalande inte bara syftar på andra utan även mig själv. Jag var dock tvungen att peka fingret på andra innan jag kom till själv insikt och kunde ransaka mig själv först.

Ett tusen fem hundra miljarder kronor, det är ett långt ord och en stor tal. Jag reflekterade aldrig på hur långt detta ord eller hur stort detta tal egentligen är. Jag som alltid försöker sätta allt i sitt rätta perspektiv missade detta långa ord eller gigantiska tal som presenterades av VÅR regering.  Det var inte inte förrän jag läste i dagens Metro insåg hur skruvade VÅRA referens ramar verkligen är.

Följande citat stod övers på sidan brevid en bild av en palm. "300 miljoner Mallorca resor. Så mycket motsvarar statens nya garanti för banker och bolånsinstitut på 1500 miljarder kronor."  Kan vi verkligen inte förstå hur stor denna garati är förrän vi räknar ut hur många Mallorca resor vi kan få för samma summa pengar. Kankse frågan vi skulle besvara är hur många människor vi hade kunnat rädda från undernäring i världens U-länder med samma summa. Inte för att föda vårat samvete med skuld känslor. Utan för att få ett verklighets perspektiv på hur mycket pengar det verkligen rör sig om.


Avslutar med ytterligare ett citat med tanke på min oförmåga att ifrågasätta hur en sådan stor summa pengar helt plötsligt kan undvaras som garanti för banker och bolånsinstitut i en global finans kris. När vi har haft ett globalt problem med undernäring i så länge jag kan minnas i alla fall.

"Låt han utan synd kasta den första stenen"


Då var det dags igen....

Halva veckan har gått och det är dags för en uppdatering av FinalNote, vet att det är dåligt men det får vi alla leva med. Denna gång så blir det inte något samhällsrelaterat utan bara tankar om saker och ting. Kanske beror det på att jag hade betald övertid igår, jag fick sova utan att vara på jobbet, finns det något bättre?

Men även om det nu är så att jag sitter på jobb, känner mig relativt utvilad och kry fastän jag har den här förkylningen som ligger och prasslar i vassen. Så kan det ändå inte vara helt bra, för då skulle det ju inte finnas den välbehövda balansen. Man kommer väl aldrig ifrån den här känslan att man vaknat på fel sida av sängen ännu en dag, eller gör man det varje dag?

Kanske eller beror det på yttre faktorer, att folk medvetet irriterat en, eller omedvetet får en att bli irriterad. Ökar irritationen då man inser att ens irritationsmoment inte märker av resultatet av deras medvetna eller omedvetna handling? Jag brukar alltid se till att irritationsmomentet vet resultatet av deras handling ställt till med, på ett så trevligt sätt som möjligt om tillfället ges. Fast jag har bestämt mig att testa det andra sättet: Att inte säga något alls. Det är svårare än vad man kan tro, för mig i alla fall. Känns nästan som om man bygger upp en större irritation än den initiala och det kan ju bara sluta i att en dag så smäller det.

Som en god vän sa till mig att ”när man träffar någon som man kan tänkas inleda en relation (även vänskaplig sådan) så måste man rannsaka deras yttre från topp till tå […]”. Det lät till en början helt absurt att han kunde säga så, men han fortsatte med sin teori ”[…] om det finns den minsta detalj som man stör sig på hos den man rannsakar t.ex. ett stort födelsemärke mitt i pannan, stora öron, skidbacksnäsa eller ett extra finger (man kan faktiskt födas med 11+ fingrar). Så kan den dagen då det störande momentet får blomstat ut i att irritationsmomentet kokar över.  Då kan man i ren frustration och tillfälligt hat komma ut i form av ex. ”[…] och det j**la födelsemärket du har i pannan […]”.  Vilket säkerligen leder till att man hårdare i skiten.

Denna teori är vagt förklarad och kanske lite svår att förstå, kan ge en mer utförlig förklaring om så önskas. Men inte i detta inlägg.

Som slutsatts så får jag väl säga att jag får fortsätta med min svåra uppgift: Att inte säga något alls.

//Stummis\\


Aktuell debatt.... sen Kommentar

Det har varit en livlig debatt på senaste om Fi... för dem som har legat i koma de senaste tiden kan jag förklara att Fi är förkortningen för den mans hatande separatist rörelsen Feministiskt Initiativ...

Efter Insiders reportage om Fi och deras synsätt på män och deras andra sk ideal så blev jag vansinnig. Detta inlägg skulle ha skrivits för länge sedan.... MEN det finns en anledning för att det kommer nu istället för då. Det med kommer att uppdagas och förklaras inom kort... but right now U ARE NOT READY!!!

Att den här sk grundaren (eller grunderska, eller vem hon nu va...ska försöka reda ut namnet) av Fi och språkrör för deras Parti Bibel sitter i nationell TV och säger att hon står för de ideal som omnämns i boken ÄR helt banalt. Tänker då primärt på deras synsätt på att män är och beter sig som djur... Då inte det faktum att vi tillhör det varmblodiga djursläktet som föder levande barn Homo Sapiens Sapiens ....

Då detta låg i hetluften tog Jonas Valström (som då inte är känd för sitt politiska engagemang inom samhället utan mer känd som naturvän och djurrättskämpekämpe, samt Sveriges egna Golden Retriever människans bästa vän) sig in i debatten om Fi's syn på att män är djur. Han liknade den vid babianernas samhälle. Om vi män skulle ta till oss Babian Hannens levnadsstandars så skulle vi inte få höra om alla tråkigheter i media… så som våldtäkter, överfall, psykisk misshandel, tvång... listan är lång. För detta hade kommit som en självklarhet. Kanske det är detta det som Fi vill uppnå, ett roligare samhälle utan alla tråkigheter i Media...

Denna insyn jag fått at Fi, deras parti och synsätt har lett till att jag och min gode vän lagt upp en plan hur vi ska få in Fi in i riksdagen…

Som jag sa innan… U ARE NOT READY!!!  :-)

//Spartacus\\

to be continued...