Deppis i mörkret...
Då mörkret infinenr sig under längre perioder av dagens 24 timmar. Infinner sig även en oundviklig depression. Man längtar efter värmen, uteserveringarna, sociala mötesplatser, smygläsningar och det lyckorus som sommaren innebär. Men vem har sagt att höstens och mörkrets toner inte kan vara lyckosamma?
När vi lämnar sommar månaderna, som tyvär inte är många i Norden. Faller vi tillbaka på den rutin som vi undermedvetet förkastat då vi njutit av sommar och sol. Samma rutin som får oss att klara av ännu en vinter med avsmak för kylan, då vi känner regnet falla mot vårt blottade ansikte.
Jag kommer ihåg hur jag berättat för människor som jag kommit i kontakt med runt om i världen. Hur Norden faller i en nationell depression när mörkret dominerer våran vardag. Men idag slog tanken mig om det verkligen är mörkret som är den verkliga boven. Kankse är det vår glorifiering av sommarens korta infall som är den bakomliggande faktorn. Kan det vara att sommarens slaggprodukter visar sig tydligare då solen inte skiner?
Jag älskar sommaren, solen, värmen och stranden. Men om jag klär mig riktigt varmt så kanske det går att undvika en påhittade depression och se vinterns vackra avtryck på en vardag som alltid faller tillbaka på rutin.
Kompromissens offer....
Ensam är starkast heter det. Men vår historia tyder på att man kan inte överleva om man lever i isolerat. Civilisationer har byggdt upp baserade på samexistens mellan liktänkande. Då oliktänkande även de har fått ta del av gemenskapen, har de fått göra detta till ett pris.
"Kuvas eller Krossas", med dessa ord regerade historiens största erövrare, Djingis Kahn sitt riket. Om en oliktänkande inte kuvade sig inför hans arme, krossades motståndet tills det var kuvat. Så fort detta skedde så tilläts inga av krigets grymheter inom Djingis murar. De liktänkande och oliktänkande skulle leva sida vid sida.
Som på Djingis Kahns tid, kuvas och krossas människor fortfarande dagligen. Det finns flera parter involverade i alla situationer vi dagligen finner oss i. Likaså finns det även intressekonflikter i nästan allt vi dagligen tar oss an . Ett kollektivt samlingsord för att lösa dessa intressekonflikter är just kompromiss. En kompromiss är sällan en balasnräkning mellan för och nackdelar för alla parter involverade. Snarare en parts förmåga att se efter sina egna intressen på ett sådant sätt att motparten kuvas. Vi är alla kompromissens offer...
Till vilken grad avgörs bara av vår egen förmåga att balansräkna för- och nackdelar så att vår motpart ofrivilligt kuvas.
Komplex simplicitet...
Existensen är så pass simpel att den bli komplex, med paradoxen att vår komplexa existens är simpel.
Hur kommer det sig att vi då väljer att uppfylla denna paradox i vår tillvaro?
Behöver vi känslan av trängsel för att känna frihet? Känna lättnad för att känna det som tynger?
Behöver vår existens vara komplex för att vara simpel. Är det livets paradox?
Det jag vet är att en simpel tillvaro alltid är mer komplex än vad man tror.
Vare sig man vill eller inte...
Lyckligt ovetande eller medvetet blind...
Lyckligt ovetande eller medvetet blind, det kan man ju fråga sig. Medveten blindhet kan ju inget annat än betyda att man ljuger för sig själv. Är då lyckligt omedvetande rätt väg att gå? Som allt annat kan även det här återkopplas till sitt samanhang.
Så vilket samanhang vad det då som fick mig reflektera över frågeställningen ovan! Frukt och grönsaker som vi har tillgång till skiljer sig från varmare länder. Så är vi lyckligt ovetande eller medvetet blinda då vi slänger i oss en avokado med smak av vatten samtidigt som vi lovordar den?
Taget ur sitt sammanhang eller inte så är frågeställningen relevant... beroende på sammanhanget yttrar sig svaret säkerligen olika varje gång man ställer sig frågan...