finalnote

"Änglar som klippt sina vingar" är baserad på en sann verklig händelse....

Det hela började en vanlig dag i den lokala matbutiken. Där stod jag med den gröna matkorgen i handen och stirrade in i kylarna som sträcker sig från golv till tak. Helt plötsligt, utan förvarning hör jag en stark röst bakom mig säga

-"Hittar du inte vad du letar efter?"

Förvånat vänder jag mig om, och till min förvåning så ser jag en gestalt som inte gör den starka rösten jag precis hört rättvisa. Framför mig står en liten gammal man, och jag svarar:

-"Ursäkta?"

-"Hittar du inte vad du letar efter?"

Jag hör vad den lille gamle mannen säger men på något konstigt sätt så förstår jag inte hur den här rösten kan tillhöra den lille gamle man som står framför mig.

Tills slut så svarar jag:

-"Nej, vet inte riktigt vad som lockar min söta tand."

Den lille gamle mannen ler och svarar snabbt:

-"Fruktsallad på burk (konserverad) från Del Monte brukar alltid göra susen för mig, ta en sådan"

Den lille gamle mannen sänder sig till hyllan på sin vänstra sida och tar ner en burk fruktsallad från Del Monte och lägger in min gröna matkorg. Helt plötsligt känner jag hur ett sug för fruktsallad träder fram. Det var ju år och dagar sedan jag hade åt det. Nostalgiska minnen från barndomen yttrade sig i mina tankar. Hur jag brukade sitta hos min älskade morfar och äta vaniljglass med fruktsallad och chokladsås som efterrätt efter hans magnifika lammstek. Samtidigt som man fascinerades av Ronja Rövardotters sagolika äventyr framför tv-apparaten. Efter min nostalgiska minnesbild så kom jag på vad det var jag hade letat efter, vispgrädde som skulle gå hand i hand jordgubbarna och chokladsåsen jag tänkte överraska flickan där hemma med efter hennes långa arbetsdag.

Jag blinkade till och åter så ser jag den lille gamle mannen stående framför mig med sin gröna matkorg, sitt leende och med sin starka röst inleder han en konversation:

-"Ibland så är det inte alltid lätt att veta vad det är man suktar efter, men oftast så hittar man det man är ute efter till slut"

-"Visst gör man det, men ibland så kan det ta tid att hitta det man söker"

Svarar jag på ett så respektabelt sätt som jag kan, då jag blivit lärd att alltid respektera de som är äldre. Den lille gamle mannen ler igen och berättar:

-"Så sant som du säger, ibland kan det ta tid men man får aldrig ge upp. Jag har varit med om två krig, begravt min fru, förlorat synen och fått den åter, serverat Greta Garbo fiskgratäng på Operan Källaren i Stockholm men det är just nu som jag har hittat det jag sökt."

Förlorat synen och fått den åter tänkte jag innan jag tittade närmare på den lille gamle mannens ögon. Pupillen var elliptiskt formade som den elliptiska symmetrin hos en katt. Färgen även den påminde om det ljussken och djup som ett kattöga kan belysa.

Den lille gamle mannen verkar nu fylla upp hela matbutiken med sin närvaro. En kvinna går förbi tittar på mig med en diffus blick, utan att visa någon som helst tecken på att hon ser den lille gamle mannen med elliptiska pupiller. Till slut tar jag mig mod och ställer frågan:

Hade du förlorat synen?"

-"Ja, jag förlorade synen på båda ögonen men fick tillbaka den"

-"Hur gick det till?"

Frågade jag nyfiket, vilket den lille gamle mannen svarade på med följande korta korrekta fram:

-"Vissa saker skall man bara vara tacksam för."

Detta resonemang var något som jag definitivt delade med den lille gamle mannen, vissa saker ska man bara vara tacksam för och inte ifrågasätta. Konversationen fortsatte och den lille gamle mannen visade sig vara väldigt påläst om allt mellan himmel och gjord, citerade bibeln som författare citerar sina egna stycken. Hade starka argument och lyssnade så som en god lyssnare borde. Jag märkte att det inte bara var kvinnan som hade gått förbi som tittade åt mitt och den lille gamle mannens håll. Men även den andre personen som slängde sin blick åt vårt håll verkade undgå närvaron av den lille gamle mannen som fyllde hela matbutiken.

Blev förundrad och ställde mig frågan om det verkligen stod en liten gammal man framför mig som sa alla dessa saker jag i det ögonblicket behövde höra? Stod han inte där och allt bara var en synvilla? Stod han verkligen där och sa allt som jag behövde höra i det ögonblicket, men bara uppenbarade sig för mig? Frågorna var många, men konversationen desto mer intressant.

<<To be continued>>